Egentligen är det ganska vackert...

Jag får nog backa lite i min bitterhet över hösten. Idag har det varit en strålande höstdag, soligt och klar krispig luft. Om det nu inte kommer mer regn eller blåst, så kan jag nog klara mig fram till jul med detta vädret!

En tanke om vänskap

Jag brukar inte vilja ha awarder eller andra typer av kedjor som man ska delta i men denna lilla bild kom så lämpligt med tanke på mitt tidigare inlägg att jag inte kunde låta bli att publicera den!

Tack Jessica för att du valde att skicka den till mig.

Mörka kvällar...

och föralldel, mörka tankar...

Ljuset försvinner allt längre bort från oss och väntas inte tillbaka än på flera månader. Folk drar sig tillbaka in framför tv apparaterna och umgänget minskar. Tiden tas allt mer upp av jobb och de nödvändiga vardagliga sysselsättningarna. Egentligen minskar ju inte tiden, det är bara ljuset som minskar, ändå tycker vi att vi har så mycket mindre tid nu än vår och sommartid!

I helgen fick de flesta av mina övervintrare kånkas in i växhuset, eftersom det var risk för frost. Det är en högst tillfällig plats, de ska egentligen in i friggeboden, men den är ju full av material till nya badrummet... Dessutom står alla mina Brugmansior kvar ute på altanen, jag har ingen plats för dem ännu i garaget för där står ännu mer material till badrummet......
En del övervintrare har jag ställt i uterummet, såsom Citrus, Fikon osv.

Jag får erkänna att badrumsrenoveringen tar på både humör och krafter, hela huset står på ände och nu ställs det lite på sin spets eftersom mina växter inte kan få sin vinterbostad ordnad. Badrummet blir säkert jättebra, men hantverkare är verkligen ett speciellt släkte, de säger en tid de skall komma, och kommer först flera timmar senare, om de över huvud taget dyker upp... Nu har badrummet stått stilla i snart en vecka, ingen hantverkare har varit här, varför? Inte den blekaste aning! Hoppas det är klart till jul...

Ett badrum i rivningsfas, nu har vi återfått väggar och golv, men väntar på kakel, klinker och allt annat...

Kände mig extra deppig en dag tidigare i veckan. (inte bara beroende på det försenade badrummet) Det är alltid sorgligt och tråkigt när en vänskap inte längre är vad man trodde den var. Man har delat mycket, gott och ont, men livet tar ibland olika vägar, så även vännerna...

Just när jag kände mig riktigt nere fick jag ett meddelande från en mycket nära vän som bor långt härifrån, det var ett positivt besked med mycket omtanke i. Mitt deppiga humör vände genast! Det är skönt med nära vänner, då spelar avståndet verkligen ingen roll! Man kanske inte kan träffas fysiskt lika ofta men tack och lov finns ju både telefon och internet!




Klicka gärna upp dessa bilder av en vacker orm som jag lyckade få på foto i sommras, det var inte lätt, snabba som de är!

Avslutar med en jättevacker mal som jag lyckade få på bild, klicka gärna upp även denna! Så fantastiskt att se snabeln som de hämtar godsakerna från blommorna med!

Höstfärger

Nu är det dags att börja stänga ner trädgården och ta vara på det sista som går att skördas. Dock får pumporna stå på tillväxt lite till, några har börjat byta färg som den här, men de flesta är fortfarande gröna.
Älskar att använda pumporna nu på hösten, både som dekoration och tillagade till mat...

En otrevlig händelse mitt i bland folk!

Ja, idag hände det verkligen en högst otrevlig händelse.

Jag skulle hämta sonen vid ett litet torg i västra Göteborg för att vi skulle kunna samåka hem. Sagt och gjort, jag parkerade bilen där vi skulle mötas, och passar på att ringa ett samtal under tiden jag väntar på att sonen skall dyka upp.
Helt plötsligt står sonen utanför bilen, nästan sliter upp dörren och tar sig in och sätter sig, (låser också bilen innifrån vilket jag inte märkte omedelbart) samtidigt som han väser till mig: kör för fan, kör...Lite förvirrat tittar jag på honom, men gör som han säger och startar bilen och kör iväg.

Avslutar samtalet en stund senare och frågar genast vad var det där frågan om? Jag trodde väl egentligen att det kanske var en lapplisa som stod och klockade mej för att snabbt kunna lappa mej...men så var det inte.

Sonen berättade då att han, när han var på väg bort mot mig i bilen, blivit tilltalad av 2 män i 30-40 årsåldern, eftersom han inte hörde vad de sa, tog han ur ena hörluren och sa: Ursäkta jag hörde inte... Det räckte tydligen för de började genast kommentera sonens klädsel och utseende, dessutom på ett ganska hotfullt sätt. Sonen hade mer eller mindre ignorerat vad de sa, han fortsatte att gå mot bilen, När de såg detta, då följde de efter! När sonen satt sig i bilen, och väser till mig att köra, då var de på väg mot bilen!

Så omedveten om dramatiken runt omkring mej körde jag, jag höll ju fortfarande på med mitt samtal. Men när jag fick det återberättat blev jag helförbannad och skärrad, kände mest av allt för att vända och skälla ut dessa 2 idioter! Sonen sa att nykterheten inte var så bra hos dessa 2 individer, men det är ju knappast nån ursäkt. Men det kanske var lika bra att jag inte körde tillbaka.

Så slutsatsen av detta måste bli: Inte ens kl 16:10 mitt på Mariaplan i Göteborg, kan en kille som gillar kläder och gärna klär sig väl, undvika att bli påhoppad av hjärnbefriade idioter, jag trodde i min enfald att de var för fega för dagsljus och helst höll sig till nattmörker, men det var tydligen fel...

Vad kan man bära med sig för att försvara sig?

En dimmig söndag i oktober...

Det finns ju massor av saker man kan och bör göra, ni vet allt det där tråkiga som tvätt, strykning och städning. Dessutom så behöver ju trädgården en rejäl hjälpande hand nu, det mesta ser mer eller mindre helvisset ut. Gräsmattan är löjligt likt sjögräs, dvs svepande långt och framför allt väldigt blöt. Omöjlig att klippa alltså.

Hade ingen lust alls att göra något av ovanstående, gjorde istället, med benägen hjälp av sonen, en "höstkrans" eller vad man ska kalla det. Stommen är pil och blåregnslianer som jag helt rått kapade av. Blåregnet visar hotande tendenser att ta över hela baksidan på huset och även försök till att ta sig in i sovrummet via fönstret. Hade därför inga som helst samvetsbetänkligheter att klippa av några lianer.

Lite japanska lyktor, en gren liguster och några fröställningar från en lilja fick avsluta själva kransen. Virade sedan runt några varv med ett sidenband som jag köpt i Boston (45 meter kostade 50 spänn, var tvungen att köpa den rullen och 3 andra!) Resultatet blev helt ok, något som lyser upp lite på ytterdörren i det kommande höstrusket.

Förutom kransbindning har jag torkat trattkantareller hela dagen, har så många att ugnen måste användas, hade inte plats att breda ut mer tidningar! Vilket underbart svampår detta är! (om man gillar svamp alltså)

Så, med dessa sysslor slapp jag att städa och tvätta osv, en ganska bra söndag alltså ;)

Idag skriver vi den 1:a oktober...

Första oktober idag, och jag begriper ingenting, jag har ingen aning om vart dagarna tagit vägen, dom har bara försvunnit! Egentligen känns det ganska obehagligt det här, dagar som man väntar på är plötsligt bara borta! Som om någon annan tagit dem...
Nåja, när jag rekapitulerar lite så inser jag ju att jag minns några dagar, i varje fall semesterdagarna i sommras, fast även de gick faktiskt misstänkt fort, måste ha blivit något fel i tidslinjalen där också, eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag hade så många goda föresatser inför denna höst, ingen av alla dessa föresatser har blivit av, men det är inte mitt fel! Inte när NÅGON ANNAN manipulerar tiden för mig! Det kan väl knappast skyllas på mig, eller hur?


Jag har varit skamligt dålig på att uppdatera bloggen. Jag vet. Men nu när jag har fattat att någon stjäl min tid skall jag bevaka mina intressen lite mer och tända flitens lampa även här.