Mer snö...

...hade det kommit i morse. Det var verkligen med en djup suck som jag satte mig i bilen och försökte komma loss ur snödrivan som omfamnade hjulen.
De som känner mig vet att jag bor i slutet av en ganska lång seg backe, som alltid ställer till problem när man skall iväg, så även imorse.
Knepet är då att fortsätta nerför backen till en vändplan, där vänder man och sedan tar man sats för att få upp lite fart och komma hela vägen upp till backkrönet och sas befinna sig på "the safe side".
Ibland när vi har varit flera grannar som ska iväg ungefär samtidigt, har jämförelsen med flygplan som taxar ut på startbanan slagit mej, man står i kö på sina infarter och väntar på att bil efter bil ska susa förbi uppför backen, innan det blir ens egna tur.
Skräcken vid de tillfällena är att man inte ska klara hela backen upp och behöva backa tillbaka för att göra ett nytt försök, inför alla grannar! Vilken nesa det vore!
Än så länge har det inte inträffat, men det kommer säkert att hända någon gång, då är säkert grannarna manfallt ute och kommer att få beskåda mitt misslyckande!



Det är vackert, det är vitt och det är fullt tillräckligt av snö!




Idag har mina tankar gått till en nära och mycket kär släkting som drabbats av en onskefull cancer. Hon har kämpat i 5 år, men nu verkar det som om cancern vinner. Hon borde ha fått många härliga år tillsammans med sina barn och små barnbarn istället för att kämpa denna ojämna kamp. I bland är livet fruktansvärt orättvist.