Kattsingen också...triss i katter!

Jag har verkligen inte varit någon kattmänniska tidigare, jag har alltid hållt mig till hundar.

Har väl inte ogillat katter direkt, bara känt mig lite skeptisk till dessa egocentriska djur...

Hade tidigare en stor tuff kattherre som skötte sin plikt som musfångare i 18 hela år, men jag trodde aldrig att någon annan katt skulle flytta in efter honom..

Men har jag helt plötsligt huset fullt av 3 katter! Den första katten som flyttade in för några år sedan var en sköldpaddsfärgad hona, som med tanke på den läckra färgen, döptes till Cinna (Cinnamon-kanel)

Nästa katt att flytta in kom från en vän några mil härifrån, hon hittade en lite kattunge som traskade omkring ensam i ett industriområde, och som tur var förbarmade hon sig över detta lilla liv, fast hon redan hade fullt av katter i sin omvårdnad.

Den lilla kissen var en liten hona som antagligen kommit bort från sin ägare (?) och trots flera lappar och efterlysningar var det ingen som visste något om den lilla kattjejen.
Vanja, som tog hand om katten, hade snålt om plats för ytterligare en katt, och undrade om någon ville ta hand om henne. Efter att ha sett några foton smalt jag...
Och vips hade lilla Cessi flyttat in...

Cinna och Cessi hade inga problem att komma överens som synes...


Tidigare i höst fick jag höra talas om en annan stackars katt som fanns på makens jobb, katten var helt utmärglad när han upptäcktes och hade sannolikt inte klarat sig många dagar till.

Katten blev utfodrad på makens arbetsplats och fick tillbaka lite hull och styrka. Katten, som var en hane, var oerhörd tillgiven men samtidigt väldig rädd. Det sattes ut annonser i dagpress för att förhoppningsvis hitta en ägare, men ingen hörde av sig.

Situationen var ohållbar, det var svinkallt ute och katten var i stort behov av att tas om hand. Efter ett antal försök lyckades katten fångas in, och han blev den tredje katten att flytta in hos oss!
Vi tog katten till vetrinär som konstaterade att han var kastrerad och ca 2-3 år gammal, ej chippad el tatuerad. Däremot verkade han vara i relativt god form trots sina månder som utekatt. Han fick lite förebyggande mediciner, avmaskning osv.
Vad han har för historia med sig lär vi aldrig få veta, men förmodligen är det väl någon som förlorat honom, någon har ju ändå lagt pengar på en kastrering...

Vi hade inget självklart namn till vår nya familjemedlem, men till slut dök det upp: Bud (efter Budweiser, den amerikanska ölen!) fick han heta. Han har tagit en självklar plats i huset, ffa gillar han att ligga på husses mage!

Så, Cinna var inte ensam katt så många veckor, men jag tror att hon trivs ganska bra med det!