fredag 11 mars 2011

Vårtecken...i sorgens spår.

Javisst är det en egendomlig rubrik på inlägget idag, men det är precis så det känns! Äntligen ser man några små frusna snödroppar som modigt har banat sig väg upp trots den bistra kylan. För bister kyla är det!
Det kommer snö, regn och blåser, helst allting på samma gång!



Små och klena ser de ut, fortfarande helt stängda, men så självsäkra ändå! Det är som om de bestämt säger till kung Bore att ge upp nu, släpp taget!

Snödropparna ger mej en verklig glädje, det känns som om livet nu återvänder till trädgården.


Mitt i glädjen över att snödropparna och livet återföds i trädgården, kom sorgen över att mista en mycket nära och mycket avhållen släkting.

Dödsfallet var inte oväntat men kampen och varit lång och hård. Man slås av orättvisan att unga människor som har så mycket kvar att ge till både barn och barnbarn inte får chansen att följa dem flera år till.

Hjördis, du var mycket älskad och blir mycket saknad.Nästa helg är det dags att återigen ta avsked av en nära anhörig, detta var det tredje dödsfallet inom ett år, det känns tungt.

Jag finner ändå lite tröst i att snödropparna envist fortsätter att sega sig upp.

6 kommentarer:

  1. Kram till er!!!!! Du vet var jag finns om du behöver!

    SvaraRadera
  2. Ja! massor av kramar till familjen, hade ju även förmånen att få träffa Hjördis ett par gånger, en fin o rar människa, skickar även tankar till åland.

    SvaraRadera
  3. Det är alltid svårt när någon lämnar i förtid, även om man lider med dem i deras kamp.
    Kram

    SvaraRadera
  4. kram till dig och det dina!

    SvaraRadera
  5. Jag känner verkligen med dig, vi begravde min svärfar nu i onsdags och det är så svårt att fatta att han är borta nu. Fast han var gammal och sjuk och nu slipper att plågas mer så är det ändå tungt att hantera. Kram på dig./Monne

    SvaraRadera