Kaxiga Kamelior, always ladylike...

I flera år har jag kämpat med Kamelior, dessa griniga primadonnor. Många många gånger har jag övervägt att kasta dem på komposten, efter att de lurat mig på blomningen efter en lång vinter.
Oftast har de maffiga knoppanlag efter sommarens vistelse på en skuggig utomhusplätt. Knopparna hänger kvar nästan hela vintern, växer och ser löftesrika ut. I februari-mars brukar massdöden bland knopparna infinna sig, en efter en ramlar de av.

Även i år har det ramlat en del knoppar, dock inte på långa vägar lika många som det brukar.
Just nu kan man faktiskt njuta av att ha dessa blommande primadonnor i uterummet.


Jag har inga funderingar på att kasta dem på komposten just nu...de kan få stå där och kråma sig ett tag till...

Har dessvärre tappat namnet på denna skönhet, inköpt hos Tage Andersen.

Camellia Jap. Snow white

Camellia Jap. General de Lamoriciere

Tre Primadonnor på rad, varje blomma är som ett mästerverk!

Jag beskrev ju att jag periodvis blir väldigt trött på Kamelior, i höstas blev jag så trött på dessa kinkiga växter att jag beslöt mig för att göra ett experiment. Det finns en tidigare bild tagen på samma Kamelia, helt insnöad.

Så här ser samma Kamelia ut idag...

Jag tror inte den gillade 20 minusgrader! Fast det är faktiskt lite lite liv i den, det finns TVÅ levande blad kvar och i ena toppen ser det ut som om det kommer ett litet grönt skott.

Den får väl stå kvar ett tag till så får jag se hur utvecklingen blir, annars väntar definitivt komposten på den här!

Lova var på nytt poseringshumör idag.

Hon passade dessutom på att visa hur en Greyhound ser ut när hon njuter av våren och i glädje över att kunna sträcka ut i rejäla språng. Jag lovar, det är inte lätt att hinna med med kameran när sprintväxeln läggs i!