Rosmarin: smak, doft och skönhet, allt i ett.

Det är få kryddväxter som ger mig en sådan lyckokänsla genom sin doft, smak och sitt skira skönhet som Rosmarinen gör. Den är vacker att se på året runt tack vare sitt vackra växtsätt, den är underbar att stoppa i maten, och på våren så tackar den för vinterns skötsel med de allra ljuvligaste små ljusblå blommor. Kan annat än att bara älska en sådan växt?

Just denna plantan är stor, hur stor syns inte på bilderna, och det är helt avsiktligt! Den är både hög och väldigt omfångsrik, vintertid har jag rejäla problem med den eftersom den kräver så mycket utrymme. Egentligen liknar den mest en ganska vresig buske i sitt sätt att växa.
Den är ca 6-7 år gammal och inte speciellt välskött vad gäller nedklippning eller ens ansning. På något sätt så bär det mig emot att sätta sekatör eller sax i sådan planta som den här, det känns som om jag stympar och förstör... Jag tar tacksamt emot råd om hur man på bästa och snällaste sätt ansar en Rosmarin lite grann...
Jag har haft flera Rosmarin förut, men dem har jag försökt att övervintra inomhus, med följden att plantorna inte klarat det torra inomhusklimatet och barrat som förra årets julgran. När jag började att övervintra i "kuvösen" i mitt uterum, då växte plantan till och blommorna kom som på beställning. Det är som sagt några år sedan nu, plantan har fortsatt att växa...

Ibland har jag smugit mig fram som en tjuv för att nypa några kvistar till grytan eller lammsteken, jag vet inte vem som lider mest, jag eller plantan. Förmodligen jag...

Ändå så trivs den ju som synes eftersom den så snällt skickar iväg de bedårande blommorna till beskådan varje vår! Jag ska nog ta och klippa lite på den till helgen för att ha till helgmiddagen...