söndagen den 25:e mars 2012

Vintern rasat ut...

och in tassar istället våren!
Javisst är det så, det känns ovanligt tidigt men det kanske beror på att de två gångna vintrarna varit ovanligt stränga och sena. Denna sista vinter har varit mer i min smak, speciellt nu när den ger sig av!

Det är underbart att se hur trädgården vaknar upp, fast det mesta än så länge är smutsigt, grått och slitet efter snö och is, finns det undantag!
Denna Helleborus ser jag från mitt köksfönster varje morgon, det är ett underbart vårtecken! Blåsipporna har knopp och jag väntar ivrigt på Vitsipporna.

lördagen den 31:e december 2011

Dags för summering.

Ja, så här dags i årshjulet ska man ju summera det som varit, vad har varit bra, vad har varit mindre bra? Året som gått har väl egentligen inte varit varken bättre eller sämre än tidigare år. En del nya erfarenheter har man gjort och en del farhågor har blivit besannade.
Älskade släktingar har gått vidare och lämnat ett stort tomrum efter sig, vänner har gått, lämnandes en stor förvirring, chock och vrede efter sig, vänner som man trott varit borta har återkommit.
Det har varit mycket på minussidan, men också mycket på plussidan!
En underbar resa till USA hann vi med även i år, denna gång kunde vi lägga till Washington och Natucket på "har varit där" kartan.
Att göra denna resa tillsammans med goda vänner var en höjdpunkt, som tillsammans med glädjen över att åter få träffa en kär vän "redan" detta år igen, gjorde dessa veckor i USA mycket minnesvärda.









Nya jobbet är över förväntan, och för första gången på flera år har jag kunnat slå mig till ro på min arbetsplats, vilket verkligen har varit på tiden. Trodde väl aldrig att jag skulle förvandlas till "flyttfågel" som vandrat från jobb till jobb. Man längtar ofta efter förnyelse, kanske framförallt på jobbet. När det verkligen blir förnyelse är det inte lika säkert att det blir bra, då är det lätt men samtidigt smärtsamt att se tillbaka och undra varför.

Odlingsåret har varit medelmåttigt, hyfsad med skörd och hyfsat med blomster som tackat för omvårdnaden. Som vanligt är det mina Brugmansior som stått för den mesta prakten och har inhovat många beundrande utrop. Jag har fört samma kamp mot alger i dammen som alla andra år, kan inte säga att jag vann kampen detta året heller, men vattnet var i varje fall inte grönt hela tiden! Bättre än så blir det nog inte.
Självklart finns många nya planer för trädgården med i tankarna, men än så länge är det bara i funderingsstadiet. Får se vad som kan förverkligas i år.







Hösten, ja, hösten gillar jag inte, som jag tidigare skivit tycker jag att det är en tung och mörk tid då allting vissnar ned och dör. Väntan på ljuset tycks vara evighetslång.

Julen är ett välkommet avbrott som varslar om att det snart vänder och blir ljusare igen.
Eftersom jag inte gillar kyla och snö, får jag erkänna: jag är mycket nöjd med den hitills milda vintern vi haft.
För min del får det gärna vara lika milt fram till vårens ankomst. Just idag, nyårsafton är det lite frostigt här vid randen av havet, ett vackert täcke av rim ligger över gräsmattan.
En lätt skorpa av is har lagt sig delvis på dammen. Det räcker med detta, mer behöver det inte bli.
Ser med tillförsikt fram emot ett nytt år med nya erfarenheter, nya upplevelser och ett gott odlingsår.

Gott nytt år på er, ni som orkar läsa min blogg trots den sparsamma uppdateringen!

lördagen den 15:e oktober 2011

Egentligen är det ganska vackert...

Jag får nog backa lite i min bitterhet över hösten. Idag har det varit en strålande höstdag, soligt och klar krispig luft. Om det nu inte kommer mer regn eller blåst, så kan jag nog klara mig fram till jul med detta vädret!

torsdagen den 13:e oktober 2011

En tanke om vänskap

Jag brukar inte vilja ha awarder eller andra typer av kedjor som man ska delta i men denna lilla bild kom så lämpligt med tanke på mitt tidigare inlägg att jag inte kunde låta bli att publicera den!

Tack Jessica för att du valde att skicka den till mig.




onsdagen den 12:e oktober 2011

Mörka kvällar...

och föralldel, mörka tankar...

Ljuset försvinner allt längre bort från oss och väntas inte tillbaka än på flera månader. Folk drar sig tillbaka in framför tv apparaterna och umgänget minskar. Tiden tas allt mer upp av jobb och de nödvändiga vardagliga sysselsättningarna. Egentligen minskar ju inte tiden, det är bara ljuset som minskar, ändå tycker vi att vi har så mycket mindre tid nu än vår och sommartid!

I helgen fick de flesta av mina övervintrare kånkas in i växhuset, eftersom det var risk för frost. Det är en högst tillfällig plats, de ska egentligen in i friggeboden, men den är ju full av material till nya badrummet... Dessutom står alla mina Brugmansior kvar ute på altanen, jag har ingen plats för dem ännu i garaget för där står ännu mer material till badrummet......
En del övervintrare har jag ställt i uterummet, såsom Citrus, Fikon osv.

Jag får erkänna att badrumsrenoveringen tar på både humör och krafter, hela huset står på ände och nu ställs det lite på sin spets eftersom mina växter inte kan få sin vinterbostad ordnad. Badrummet blir säkert jättebra, men hantverkare är verkligen ett speciellt släkte, de säger en tid de skall komma, och kommer först flera timmar senare, om de över huvud taget dyker upp... Nu har badrummet stått stilla i snart en vecka, ingen hantverkare har varit här, varför? Inte den blekaste aning! Hoppas det är klart till jul...

Ett badrum i rivningsfas, nu har vi återfått väggar och golv, men väntar på kakel, klinker och allt annat...

Kände mig extra deppig en dag tidigare i veckan. (inte bara beroende på det försenade badrummet) Det är alltid sorgligt och tråkigt när en vänskap inte längre är vad man trodde den var. Man har delat mycket, gott och ont, men livet tar ibland olika vägar, så även vännerna...

Just när jag kände mig riktigt nere fick jag ett meddelande från en mycket nära vän som bor långt härifrån, det var ett positivt besked med mycket omtanke i. Mitt deppiga humör vände genast! Det är skönt med nära vänner, då spelar avståndet verkligen ingen roll! Man kanske inte kan träffas fysiskt lika ofta men tack och lov finns ju både telefon och internet!




Klicka gärna upp dessa bilder av en vacker orm som jag lyckade få på foto i sommras, det var inte lätt, snabba som de är!


Avslutar med en jättevacker mal som jag lyckade få på bild, klicka gärna upp även denna! Så fantastiskt att se snabeln som de hämtar godsakerna från blommorna med!


söndagen den 9:e oktober 2011

Höstfärger

Nu är det dags att börja stänga ner trädgården och ta vara på det sista som går att skördas. Dock får pumporna stå på tillväxt lite till, några har börjat byta färg som den här, men de flesta är fortfarande gröna.
Älskar att använda pumporna nu på hösten, både som dekoration och tillagade till mat...






måndagen den 3:e oktober 2011

En otrevlig händelse mitt i bland folk!

Ja, idag hände det verkligen en högst otrevlig händelse.

Jag skulle hämta sonen vid ett litet torg i västra Göteborg för att vi skulle kunna samåka hem. Sagt och gjort, jag parkerade bilen där vi skulle mötas, och passar på att ringa ett samtal under tiden jag väntar på att sonen skall dyka upp.
Helt plötsligt står sonen utanför bilen, nästan sliter upp dörren och tar sig in och sätter sig, (låser också bilen innifrån vilket jag inte märkte omedelbart) samtidigt som han väser till mig: kör för fan, kör...Lite förvirrat tittar jag på honom, men gör som han säger och startar bilen och kör iväg.

Avslutar samtalet en stund senare och frågar genast vad var det där frågan om? Jag trodde väl egentligen att det kanske var en lapplisa som stod och klockade mej för att snabbt kunna lappa mej...men så var det inte.

Sonen berättade då att han, när han var på väg bort mot mig i bilen, blivit tilltalad av 2 män i 30-40 årsåldern, eftersom han inte hörde vad de sa, tog han ur ena hörluren och sa: Ursäkta jag hörde inte... Det räckte tydligen för de började genast kommentera sonens klädsel och utseende, dessutom på ett ganska hotfullt sätt. Sonen hade mer eller mindre ignorerat vad de sa, han fortsatte att gå mot bilen, När de såg detta, då följde de efter! När sonen satt sig i bilen, och väser till mig att köra, då var de på väg mot bilen!

Så omedveten om dramatiken runt omkring mej körde jag, jag höll ju fortfarande på med mitt samtal. Men när jag fick det återberättat blev jag helförbannad och skärrad, kände mest av allt för att vända och skälla ut dessa 2 idioter! Sonen sa att nykterheten inte var så bra hos dessa 2 individer, men det är ju knappast nån ursäkt. Men det kanske var lika bra att jag inte körde tillbaka.

Så slutsatsen av detta måste bli: Inte ens kl 16:10 mitt på Mariaplan i Göteborg, kan en kille som gillar kläder och gärna klär sig väl, undvika att bli påhoppad av hjärnbefriade idioter, jag trodde i min enfald att de var för fega för dagsljus och helst höll sig till nattmörker, men det var tydligen fel...

Vad kan man bära med sig för att försvara sig?