lördag 26 juni 2010

Häxa, blodigt allvar för en del, kommersiell vinning för andra...

Man kan bara konstatera att vi idag inte har samma syn på kunniga kvinnor och män som man hade på 1600 talet. Tack och lov.
Då kunde ett lite avvikande beteende eller kunskap utöver det vanliga vara klart misstänkt och möjliggjorde genast beskyllningar om svartkonster. För att inte tala om vad lite avundsjuka kunde ställa till med...
Vi är välbekanta med häxprocesserna här i Europa då tusentals män och kvinnor miste livet på grund av ren okunskap och masshysteri.
Beteendet spred sig även till den så kallade nya världen, i Salem USA, miste minst 25 människor livet under en hysterisk period på hösten 1692.

Wikipedia:

"Häxjakten i Salem utspelades 1692 i Massachusetts, USA (då en brittisk koloni). I en puritansk enklav utspelades ett hysteriskt drama som kom att kosta åtminstone 25 människor livet, och ytterligare ett tjugotal fängslades.

Anklagelser framfördes från framförallt två flickor - Abigail Williams och Betty Parris (9 respektive 11 år) om att flera bybor besatt dem och därför var skyldiga till häxeri. Åtskilliga andra flickor i byn instämde i anklagelserna och tre kvinnor utpekades - en tiggerska (Sarah Good), en äldre kvinna som hatades av några av de anklagande (Sarah Osborn) och en indiansk slav (Tituba). De skrämda och pressade byborna trodde på anklagelserna och ställde de anklagade inför ultimatum att antingen erkänna brottet eller avrättas genom hängning.

En längre tid förflöt utan att ordentliga rättegångar kunde hållas, eftersom området saknade ordentlig myndighet. En guvernör anlände och instiftade en särskild förhörsdomstol - vid det laget satt uppemot 80 personer i fängelse i väntan på rättegång, Sarah Osborn hade dött i fängelse och Sarah Good hade förlorat ett barn i havandeskap i fängelset.

Domstolen höll förhör en gång i månaden. Bara vid ett tillfälle tog angivarna tillbaka anklagelserna. Åtminstone två kvinnor fick uppskov på grund av graviditet. Samtliga fall där förhör fortskred och dom avkunnades resulterade i fällande domar - ingen friades. De som förklarade sig skyldiga och angav medbrottslingar kunde klara sig undan dödsdomen. Vid fyra tillfällen hölls också avrättningar, och sammanlagt 19 hängdes. En man - Giles Cory, en 80-årig bonde - som vägrade förklara sig skyldig eller icke skyldig dömdes i stället att krossas under en last av stenar.
Häxjakten var en så stor händelse att den kom att betyda slutet för mycket av det puritanska inflytandet i styrelsen av New England. "


I Salem har man verkligen tagit fasta på sin historia.

Man har ett häxmuseum, namnet (witch museum) är dock lite missvisande eftersom det egentligen berättar den tragiska historien om dessa oskyldiga män och kvinnor som offrades av ren okunskap, inte om utövadet av häxkonst.



Denna stenmur har stora stenblock infällda som bänkar, varje bänk har ett namn inristat, ett namn från en av de avrättade i häxprocessen. Det är 25 bänkar och 25 olika namn...

Platsen har tillkommit under senare tid för att hedra offren.




I detta charmiga lilla hus utspelade sig flera av de så kallade rättegångarna som flera av de beskyllda utsattes för. Huset som har överlevt eldsvådor och annan dramatik in till vår tid, är idag stängt för besökare.


Tack vare sin väldokumenterade historia har alla häx "wannabes" funnit en fristad här i Salem. Här finns häxbutiker i varje kvarter, en del ger intryck av att vara djupt seriösa, andra verkar mer vara skämtbutiker.

Försäljning av diverse krimskrams såsom trollstavar och olika pulver för att skapa dekokter, blandas med lite tyngre saker så som kristaller och pentagram. Seriösa trosutövare blandas med ren profithunger, it's big business...

Inne i butikerna låg en tät ridå av rökelse och Salviadoft, tjänsvilliga tjejer hjälpte glatt till att via telefon svara på bla i vilket hus månen befann sig och framföra välgångshälsningar till besökarna. Självklart tillhandahölls Taro lekar samt personliga tolkningar, spådom på ett flertal olika vis erbjöds.

Att verksamheterna inom häxeri har fått ett rejält uppsving i samband med Harry Potter är väl ganska självklart. Och man är inte sen med att rida på den vågen. Ugglor och kvastar blandas med andra Harry Potter attribut. Under Halloween den 31 oktober, lever den lilla staden upp ytterligare och översvämmas och häxor och häxmästare.





Idag skämtar man friskt om fula häxor med vårta på näsan, men för några hundra år sedan var det allt annat än ett skämt, utan blodigt allvar.


söndag 13 juni 2010

Ganska likt hemma...

...fast ändå inte. Ja ungefär så kan man nog sammanfatta miljön i Massachusetts. Mycket påminner om Sverige, annat är väldigt olikt. Som till exempel klimatet... Skulle verkligen önska att vi hade ett sådant klimat här, rejäla vintrar med massor av snö, samtidigt rejäla och framför allt långa sommrar med temperaturer runt 30 grader. Önskeklimat för de allra flesta växter.

Jag förälskade mig snabbt i Dogwoodträden. Efter att ha sökt fram och tillbaka så tror jag att de träden som jag såg i Boston med omnejd inte är Cornus Florida som jag först trodde utan Cornus Kousa Chinensis, någon vit variant... Nu gäller det att hitta en liknande här hemma!




Vi har haft förmånen att ha vår goda vän som guide och han tog verkligen sin uppgift på allvar. Vi har turistat runt i Massachusetts och har haft det synnerligen bra.
Det finns flera mindre kustsamhällen varav Rockport och Gloucester är några. Gloucester är för övrigt den plats som filmen "Den perfekta stormen" utspelade sig, Filmen är verklighetsbaserad och man får verkligen en känsla av havets mäktighet när man står vid kanten av Atlanten och ser ut...








Miljön och naturscenerierna är fantastiska, havets påverkan syns överallt. Inte minst är det synnerligen exotiskt för en västkustbo från Sverige att konfronteras med hög respektive lågvatten. Något som vi har här hemma också, men inte 5 meter var 11:e timme!


torsdag 10 juni 2010

New York, city that never sleeps...

Jaha, så var två efterlängtade semesterveckor redan slut. Vi lämnade Sverige mitt i försommarblomningen och begav oss till USA. Det blev två innehållsrika och glada veckor, fulla med intryck och information. Fast roligast av allt var att vi blev ombedda av våra barn att följa med när de reste. Vi tvingade oss inte på utan de bad oss verkligen, sådant värmer i varje fall mitt modershjärta!

Vi startade resan med tre nätter i New York. Vilken underbar facinerande stad det är! Trots att jag varit där flera gånger så tjusas jag forfarande av pulsen i staden. Så full av ljud, ljus, människor och fordon av de mest skiftande slag. Hela tiden en ljudmatta bakom som består av sirener från utryckningsfordon.
Stressade människor finns det gott om här, javisst, men också många hjälpsamma och trevliga, som verkligen vill visa "sin" stad från den allra bästa sidan. Visst låter det väl ändå trevligare med ett "ha en bra dag" som en avskedshälsning än en kortfattad nick, som vi vanligtvis serverar varandra vid avsked här, ibland följt av ett kort "hej"


Ground Zero

Förra gången jag var i New York stod de kända WTC tornen kvar, nu är det ett stort hål bakom dessa skyddande staket. Det kändes onekligen sorgligt att stå på denna plats där så många mist sina liv. Ett nytt torn planeras nu, helt intill skall en minnesplats ligga för att hedra offren för attentatet.


The Sphere


Denna skulptur kallad "The Sphere" hängde sedan 3 årtionden på World Trade Center Plaza. Skulpturen skadades kraftigt i samband med attacken på WTC men står idag en liten bit ifrån sin ursprungliga placering som ett tillfälligt minnesmonument över alla de som miste sina liv.


Empire State Building.

Jaja, finns inget mer att säga, jag höll mig på marken denna gången. Har varit uppe i både WTC ,när de fanns kvar, samt denna skyskrapa. Har ingen längtan upp dit igen. Föredrar att fota på marken...


Chrysler Building

Dock gick våra tre medresenärer upp i Empire state building, och det är jag tacksam för. Det blev några fina foton tagna, bland annat på den, i mitt tycke, vackraste byggnade av dem alla, Chrysler Building.

Nedre Manhattan

Längst söderut på Manhattan stod de två WTC tornen, och visst ser det lite tomt ut nu...Allra längt ut kan man genom värmediset skymta frihetsgudinnan och Ellis Island.


Mellersta Manhattan


Brooklyn Bridge


Detta måste väl ända vara en av de vackraste broarna som finns? Den börjades att byggas 1869 och var klar 24 maj 1883. Den har kostat ett flertal människor livet under tiden den byggades, många olyckor skedde också, bla skadades ägarens till byggfirmans son pga av en olycka i den dykarklocka som användes för att arbeta med brofundamenten.

Brooklyn Bridge blev 1977 inkluderad på en officiell lista över historiska platser som kallas "National Register of Historic Places" (Nationellt register över historiska platser). År 1983 fick bron även stämpeln "National Historic Engineering Landmark" (nationellt historiskt landmärke för ingenjörskonst).



Jag kom för första gången upp och fick traska en bit på denna långa hängbro, Tobias och jag knatade på för att komma så långt upp som vi hann för att få ta några foton. Det var en speciell känsla att äntligen få gå på denna bro...



Ankomsthallen på Ellis Island


På museet på Ellis Island kommer man nära inpå de tragedier som måste ha utspelats här för ca 100 år sedan. Förhoppningsfulla familjer som kom med allt de ägde i en enda koffert, och en hoper med ungar runt benen. Främmande land och främmande språk. Varje person undersöktes var för sig och fick sedan dommen: Stanna kvar eller skickas tillbaka. Om familjerna splittrades tog man ingen hänsyn till.

Vi såg flera svenska pass och andra resehandlingar i museemontrarna, mängder med kvarglömda koffertar och knyten som har varit någons tillhörigheter för längesedan. Det är en tankeväckande tur på Ellis Island.


Frihetsgudinnan


Den kända guldstyn på Rockerfeller plaza.


Familjen tittar storögd sig omkring på Times Square, det är midnatt men det märks inte på varken biltrafik eller folkmängd



Times Square

Tre nätter och två dagar var vi på Manhattan, det var varmt hela tiden, närmare 30 grader. Vi hann även med en musical på Broadway och det fick bli den musical som spelats där allra längst: Phantom of the Opera. Fortfarande lika pampig!
Vi hyrde efter dessa dagar bil och körde vidare upp mot Boston, Massachusetts.

Mer om detta längre fram.