lördag 22 maj 2010

Mellan hägg och syren.

Som jag har väntat och längtat, nu äntligen kan man njuta av allt som börjar blomma. Syrenerna står färdiga att slå ut om några dagar, likaså liljekonvaljerna. Pionernas knoppar sväller löftesrikt och en del vallmo blommar redan i färgsparkande nyanser.
Till och med blåregnet har slängt ut några blommande klasar i förväg, massor av knoppar väntar på att slå ut.




Detta är verkligen den härligaste tiden på året, mellan hägg och syren.

Jag tar en bloggpaus på några veckor nu, återkommer med nya intryck!

lördag 15 maj 2010

Väder, väder och lite väder...

Att vädret kan påverka oss så mycket! Denna långhelg hade jag verkligen sett fram emot, måla upp idylliska bilder i mitt inre av en altan badande i sol, härlig grönska i trädgården, en smarrig middag på gång på grillen. Vad händer? Ja inte mycket av det som jag hade haft förväntningar på i varje fall. Kallt, mulet och till råga på allt ett ihållande strilande regn har varit resultatet så här långt. Nu återstår det en dag på helgen men jag kan inte påstå att förhoppningarna är speciellt stora inför morgondagen heller.

En känsla av desperation kommer över mej, jag känner mej … lurad! Ja faktiskt, lurad. Lurad på det fina vädret, faktiskt lurad på snart hela maj månad. Usch, humöret blir faktiskt inte bättre av glädjeyttringarna från andra håll i landet som uppenbarligen haft toppenväder med värme och sol. Visst är man lurad och ingenstans kan man vända sig med sin klagomål heller…

Jag antar att vårt bevakande och diskuterande av vädret kommer sig av att vi faktiskt allt som oftast är hänvisade till dåligt väder. Vår varma och ljusa säsong är så kort, man tillbringar många månader med att längta efter de där magiska ljusa månaderna vi kallar sommar.

Maj tillhör definitivt favoriten hos mig. Just den här tiden när grönskan är så intensiv att det nästan gör ont i ögonen. Man ser grönskan nu, det gör man inte längre fram, då har ögonen vant sig vid detta intensiva gröna och kanske också färgen dämpats lite i intensitet.

Den långa och kalla vintern med den sena och kyliga våren som avslutning, har i år lyckats knäcka min lust att så sommarblommor och grönsaker. Det är första gången på många år som jag inte dragit upp någonting. Tidigare år har jag brukat vara i gång med sådder i januari, överhopad med plantor i mars och sätta värme i växthuset i april… I år har jag inte ens känt mig frestad av att köpa fröer, vilket annars brukar vara en stor ekonomisk fälla.

Nåja, jag var till en liten lokal handelsträdgård igår, Ingelas trädgård. Ligger här i närheten och är inhyst i en del av en gammal lada med växthus runt omkring. Välgörande avstressad miljö, inga stora yviga skyltar med extraerbjudanden, inte heller massa foton på växter med blommor som har mer eller mindre fejkad färg. Jag kan konstatera att det jag sparade på uteblivet inköp av fröer i år, det har jag istället spenderat på färdiga växter.
Det inköptes bla tomatplantor, melon, gurka, paprika till växthuset (växthuset som jag för övrigt inte ens städat ur ännu…hur smart är man egentligen?)
Det köptes dessutom flera flak med sommarblommor, bla Heliotrop, Petunior och Rosenskära. Några fina kläng och hängväxter fick också plats på flaken.
Att jag snart kommer att vara bortrest i 2 veckor fanns inte med i mina tankar över huvud taget, jag bara lastade på mer växter på flaken. Smart att storshoppa växter och sedan resa bort eller hur…

Jag skyller min sega tankeverksamhet och min oföretagsamhet på den sena och kalla våren, det är så skönt att kunna skylla ifrån sig på något.




söndag 9 maj 2010

Visst gör det ont när knoppar brister...

..men vilken underbar tid vi har just nu! Kallt är det förvisso, all grönska och fägring är försenad, men vilken större glädje ger det då inte att kunna följa knopparnas vilja att slå ut, trots nattfrost och allmänt kallt och dåligt väder!




Näsduksträdets (Davidia involucrata) knoppar har stått stilla ett bra tag, men nu börjar de äntligen att öppna sig.



Att Stjärnmagnolian skulle klara vintern kanske inte förvånade mig så mycket, jag är mer oroad för dess släktingar som inte ser så lyckliga ut här i trädgården.
Jag får avvakta några veckor till för att kunna bedömma hur de andra magnoliorna egentligen mår.
Tills dess är det en ren fröjd att kunna njuta av de blommor som Stjärnmagnolian ger.







Livet både i och runt dammen börjar att återvända,vilket den gula Kabbelekan visar genom att börja blomma lite försiktigt.




Julrosorna är fortfarande en ren glädje, lika vackra, lika fantastiska, det är en ren fröjd att ha dessa blommor i trädgården. Trots uselt väder och minusgrader står de där och nickar lite försktigt med sina blommor. Vill ha många många fler , jag mår så bra av att ha dessa blommor att njuta av!




Nåja, trots en kall och bister maj månad så kommer vårtecknen på rad. Kylan gör ju dessutom att vi kan njuta av den speciella vårfägringen under lite längre tid...hoppas jag i alla fall...