En dimmig söndag i oktober...

Det finns ju massor av saker man kan och bör göra, ni vet allt det där tråkiga som tvätt, strykning och städning. Dessutom så behöver ju trädgården en rejäl hjälpande hand nu, det mesta ser mer eller mindre helvisset ut. Gräsmattan är löjligt likt sjögräs, dvs svepande långt och framför allt väldigt blöt. Omöjlig att klippa alltså.

Hade ingen lust alls att göra något av ovanstående, gjorde istället, med benägen hjälp av sonen, en "höstkrans" eller vad man ska kalla det. Stommen är pil och blåregnslianer som jag helt rått kapade av. Blåregnet visar hotande tendenser att ta över hela baksidan på huset och även försök till att ta sig in i sovrummet via fönstret. Hade därför inga som helst samvetsbetänkligheter att klippa av några lianer.

Lite japanska lyktor, en gren liguster och några fröställningar från en lilja fick avsluta själva kransen. Virade sedan runt några varv med ett sidenband som jag köpt i Boston (45 meter kostade 50 spänn, var tvungen att köpa den rullen och 3 andra!) Resultatet blev helt ok, något som lyser upp lite på ytterdörren i det kommande höstrusket.

Förutom kransbindning har jag torkat trattkantareller hela dagen, har så många att ugnen måste användas, hade inte plats att breda ut mer tidningar! Vilket underbart svampår detta är! (om man gillar svamp alltså)

Så, med dessa sysslor slapp jag att städa och tvätta osv, en ganska bra söndag alltså ;)

Idag skriver vi den 1:a oktober...

Första oktober idag, och jag begriper ingenting, jag har ingen aning om vart dagarna tagit vägen, dom har bara försvunnit! Egentligen känns det ganska obehagligt det här, dagar som man väntar på är plötsligt bara borta! Som om någon annan tagit dem...
Nåja, när jag rekapitulerar lite så inser jag ju att jag minns några dagar, i varje fall semesterdagarna i sommras, fast även de gick faktiskt misstänkt fort, måste ha blivit något fel i tidslinjalen där också, eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag hade så många goda föresatser inför denna höst, ingen av alla dessa föresatser har blivit av, men det är inte mitt fel! Inte när NÅGON ANNAN manipulerar tiden för mig! Det kan väl knappast skyllas på mig, eller hur?


Jag har varit skamligt dålig på att uppdatera bloggen. Jag vet. Men nu när jag har fattat att någon stjäl min tid skall jag bevaka mina intressen lite mer och tända flitens lampa även här.

Blomstrande överdåd av lite enklare sort.

Oftast blir det ju så att man visar det prakfulla och exklusiva i blomväg, man hänförs över sällsynta blommor som visar sina vackra blommor och underbara färger.
Fast när jag ser mig omkring finns det vackra så kallade vardagsblommor också. Det kanske inte är några sällsynta rariteter, men de pryder sin plats och ger ögat njutning trots sin lite enklare härstamning.


Lavendel, så underbara de är, doftar som en dröm och har en underbar färg. Påminner mig om alla de små doftpåsar som förr syddes och lades i linneskåpen för att få linnet att dofta gott.

Tror jag ska införa detta i mitt linneskåp i år också. Problemet är bara att de bör plockas när de blommar som bäst, inte när de blommat över. Och vem har hjärta till att kapa alla dessa underbara stänglar? Alla bin som tappert kravlar upp och ner i blommorna skulle säkert komma att spöka för mig om jag kapade stänglarna nu, får nog vänta lite till...


Måste passa på och tacka Vanja för hennes fantastiska lavendelsticklingar som hon skickade till mig för ett par år sedan.


Mina stockrosor har jag beskrivit tidigare, så här ser det ut idag när jag öppnar min uterumsdörr bakom huset. Numera lever de ett helt eget liv, självsår sig hämningslöst och utan hänsyn till tidigare kulörer.
Det finns några förskrämda rosor kvar av sorten Peace mitt ibland stockrosorna. Tror att kampen redan är förlorad, stockrosorna kommer att ta över resten av rabatten och fortsätta producera avkommor i alla färgpaletter.

Ett dike fyllt av rödklöver, så enkelt och så fantastiskt vackert! Humlornas favorit och alla midsommarstängers räddning för att inte tala om alla midsommarkransar.

Vilda prästkragar och kamomill i härlig blandning, lyser också de upp varje dike som de väljer att slå rot i. Midsommarstängerna och kransarnas räddning även detta.

Avslutar med att visa senaste fotona tagna på Åland för ca 1 vecka sedan. Kontrasten är stor mot de foton jag hade tog tidigare i vår. Underbara vyer och ett fantastiskt ljus är det på dessa ljusa sommarkvällar långt ute i skärgården.

Vem vill följa med ut på en fisketur? Havet är helt blekt och det är ljummet i luften, det nappar säkert bra...

Det vackraste...

..i min trädgård idag är utan tvekan min vita trädpion.

Art och ursprung är okänt men skönheten är otrolig!

Varje år blommar den tacksamt med (i och för sig få) fantastiska blommor, de ser nästan ut som stora knyten av näsdukar när de är helt utslagna. Fler foton följer...

Mer om Ribe

Domkyrkan i Ribe dominerar hela stadsbilden i Ribe. Den är i Romansk stil och uppförd 1125-1160. Den är lika imponerande på insidan som på utsidan.

Tornet är verkligen högt, jag erkänner utan omsvep att jag inte vågat mig dit upp. Har inte heller någon tanke på att göra det i framtiden.

Dock måste man ju erkänna att utsikten är fantastisk när man står i tornet och tittar ut över omgivningarna. Men jag nöjer mig med att se det på foto och låta andra göra jobbet med att klättra i torn!

Utanför domkyrkan pågår det utgrävnigar, senast hittade man en runsten där som var väl bevarad och gav en hel del info. Runstenen förvaras just nu på vikingamuseet i Ribe, dessvärre hanns det inte med att besöka denna gång. Men det kommer ju fler tillfällen, och kanske finns det fler runstenar att finna!

På en husgavel brevid utgrävningen hade man spänt en duk med bilder, för att illustrera jordlagren. Mycket fyndigt tycker jag, man fick ett nytt perspektiv på utgrävningen nedanför. (fast först blev jag mycket upprörd över att de hade målat på en husgavel i denna fantastiska gamla stad, tills jag fattade att det inte var målat utan en duk som var spänd över gaveln:))

Dörrar som var så vackra att man vill hem och rycka fram pensel och färg omedelbart för att kladda på sin egna dörr! Som tur är tar man ju sitt förnuft till fånga.

Att strosa genom dessa små gator är en fanstastisk känsla, husen är levande, det bor folk i stort sett varje hus. Även om jag misstänker att en del hus inte är bebodda hela året runt är det i varje fall betydligt större frekvens av året runtboende här än vad det till exempel är på många mindre orter här i Bohuslän.

Det är nära till vattnet i hela stan, detta är en av alla vattedragen. Lägg märke till lyktstolpen! Man har verkligen bemödat sig om att behålla den gamla stilen i de flesta detaljerna.

Som kuriosa kan nämnas att det under sommarhalvåret finns en guidad tur på kvällarna, man får då följa med en autentiskt klädd "lyktetändare" som går sin tur genom staden och tänder lamporna. Samtidigt ropar han klockslaget och att allt är väl! Under sin vandring berättar han om staden och flera av husens historia.

Detta är en gratistur och ett måste första gången man besöker staden. Har man fantasi så förflyttas man lätt många år bakåt i tiden!

Siluetten av domkyrkan dominerar bygen runt omkring. Lite tråkigt att det är byggnadsställningar runt tornet just nu men man måste ju förstås vara rädd om både kyrka och torn.

Är man intresserad av historia och gillar mysiga små ställen och har möjlighet, missa inte Ribe!

En dansk pärla, Ribe!

För några veckor sedan var vi iväg på en liten miniresa över helgen. Vi tog oss till den lilla urcharmiga "byen" Ribe som ligger på danska västkusten Det är för övrigt Danmarks älsta stad och ni som känner mig vet att det verkligen är något som passar mig, som älskar historia.
Det var inte första besöket i Ribe, det lär inte heller bli det sista!

Husen är underbara i olika stadier av ålder, de allra flesta är välskötta och bär sin ålder med heder. Fast visst ser en del hus väldigt skeva och sneda ut!


Bara tänk om dessa hus kunde berätta om äldre tider, vilka historier skulle vi då inte få höra!

Exsteriören på "Wiess stue" tålar sitt tydliga spåk om ålder och generationer.

Huset skall enligt uppgift vara från 1600, svindlande tanke!

Intriören är inte heller att leka med! Här bedriver man restaurang idag, med god mat och goda drycker. Men miljön kan inte vara den mest lättarbetade!


Genom Ribe rinner flera kanaler, man har ordnat med slussar på minst 3 ställen tvärs igenom stan, det skapade en väldig atmosfär!

Trädgårdarna som ligger i anslutning till flera av huset är verkligen se värda, och det finns många hus till som är värda att visa, men det får jag visa i nästa blogginlägg! (Som inte skall ta så lång tid )

Kallt och bistert

Ja det var det när vi kom till Åland sent i fredags kväll. Vackert som alltid förstås men med betydligt mycket mer snö och is än vad vi har här hemma just nu.

Detta fotot är taget när vi står och väntar på Töftöfärjan.





Det blir verkligen ett speciellt ljus i skymningen över det istäckta havet.

Här kör man fortfarande bil över isen. Jag känner mig inte så intresserad av att testa iskörning måste jag erkänna, är nog lite för feg för det..

Orsaken till Ålandsbesöket var ju inte att beundra de vackra vyerna, utan att delta i en anhörigs begravning. Begravningen var i Vårdö kyrka som är en vacker liten kyrka. Den är byggd på 1400 talet, och heter st Matthias kyrka.

Eftersom jag för 25 år sedan gifte mig just i denna kyrka, ligger den mig extra varmt om hjärtat förstås.

Eftersom vi hade bråttom tillbaka hem så fick vi strax efter minnesstunden påbörja resan hem igen. Solen tittade fram och det det blev många vackra vyer med hav, sol och is. (Tur att solglasögonen var med!)

Vi passade också på att titta in till Hammarlands kyrka, även där finns en hel del släktingars sista viloplats. Denna kyrka är lite äldre, den är från 1200 talet och heter st Catharina. Här finns bla en dopfunt från 1300 talet.


Väl hemma igen kändes det som om vi varit borta nästan en vecka, fast det i själva verket bara var lite över ett och ett halvt dygn. Men intrycken och upplevelserna var många och intensiva, det är mycket som skall tas in under så kort tid.

Nästa gång vi åker tillbaka till Åland vill jag stanna längre och umgås med familj och släktningar utan sorgliga orsaker!