Vackra vår, mindre vackra medmänniskor....

Nu är den verkligen här, våren! Med försiktig blomning och spirande grönska visar livet att det verkligen är på väg att återvända. Visst är det underbart!



Man njuter av blomningen av blyga krokus som försiktigt sticker upp sina blad och knoppar. Njuter så att man nästan ryser av att se att våren äntligen är på väg, så efterlängtad, så efterlängtad...



Våren är underbar när den äntligen inträffar efter en lång och kall vinter.
Lika underbar som vårens ankomst är, är det med vänner som bryr sig och frågar hur man mår. Vänskap är en dyrbarhet som är svårt att sätta ett pris på.

Min lite bittra titel till detta inlägg har en orsak som svider. Vänner som suger i sig när det bjuds men inte har en tanke på att bjuda tillbaka, det är krävande och verkligen något som kostar på. Nu syftar jag inte på det som bjuds iform av äta eller dricka, jag syftar på ren mänsklig omsorg och kärlek. Om jag har gett omtanke och kärlek till mina medmänniskor, vänner och omgivning, då hoppas jag på att få i varje fall något tillbaka, kanske lite omtanke och en fråga om hur det är, eftersom det kostar så lite.

Den senaste tiden har visat mig att så inte är fallet. Istället för att fråga hur medmänniskorna mår så fastnar man i sitt eget väl och ve. Min spontana tanke är, istället för att hyckla och låtsas som man bryr sig, är det då inte bättre att vara tyst, och att inte säga något alls...
Att man lovar att höra av sig är vanligt, men om man lovar att höra av sig utav så tunga skäl som sjukdom, ja då förväntar man sig att vederbörande faktiskt hör av sig. Kanske till och med via ett telefonsamtal...
När sedan vederbörande trots vetskapen om en illasinnad sjukdom, inte hör av sig, då svider det i hjärtat och i själen. Det skapar en bedrövelse som är svår att beskriva i ord och en besvikele som verkligen smärtar.
Den/de som känner sig träffade av denna beskrivning, ja då vet ni vad jag menar och då är ni rätt personer att ta till er. Förhoppningsvis svider samvetet lite nu när ni vet vad som hänt.
Till er övriga som oroligt undrar om ni gjort något fel eller missat någon information svarar jag, nej det har ni inte. Men tack för att ni bryr er och oroar er, det visar att ni inte är de personer jag syftar på i detta inlägg.



Jag har faktiskt levande fiskar kvar i dammen! Flera av fiskarna är slöa och är helt klart påverkade av kylan. Men nu när vi fått bort all is från dammen så syns flera fiskar uppe vid ytan till och från för att hämta luft.
Hitills är det 4 fiskar som inte klarat den stränga vintern, och det kanske blir fler. Dock finns det en förhoppning om att den större delen av fiskarna kommer att klara sig




Första knoppen på den ena Kamelian har slagit ut. Visst är det väl helt ljuvliga blommor! Synd bara att det är så griniga växter resten av året...