Tulpaner och tårar

Ja då var det alltså gjort, den sista veckan och den sista arbetsdagen är avslutad. 30 år har gått sedan jag som 19 åring tog mina mycket nervösa första kliv in på det stora sjukhuset, nu skall jag gå vidare i mitt yrkesliv. Spännande och nervöst, roligt och utmanande.
2 vackra buketter med tulpaner fick jag av arbetskamratena tillsammans med ett löfte om att bli utbjuden på middag lite längre fram när vädret är lite bättre.
Det är alltid svårt att ta emot beröm tycker jag, det är svårt att ta emot folks uppskattning och komplimanger, så även idag. Snälla ord och bedyranden om att jag kommer att vara saknad gjorde självklart att tårarna kom smygande lite förstulet. Tror jag lyckades dölja det mesta, men det syntes säkert hur blanka ögonen blev...
Många kramar och lyckönskningar har jag fått, det känns gott att ta med sig in i det nya.
Det lite tråkigare fick jag också gjort, såsom att städa ur skåpet och försöka röja bort alla mina papper och ägodelar, vilket inte är det lättaste. Jag har en förmåga att breda ut mej på arbetsplatsen och ställa böcker och pärmar lite här och var. Jobbigt när man sedan skall samla ihop allt..
Nåja, det kan bli en utmärkt ursäkt för att åka tillbaka och titta till mina fd arbetskamrater "jag glömde att ta med..."

Jag måste ju hålla lite koll på vad dom gör, och se om dom verkligen kommer att sakna mig så mycket som dom säger ;-)