Man får inte vara kräsen

Nej kräsna kan knappast djuren unna sig att vara, inte efter denna vinter med kyla och massor av snö. Vi utfodrar fåglar så mycket vi bara hinner med frön, frukt nötter osv. Det innebär förstås att vi har mycket fåglar som matgäster, man kan även se bland annat ekorrar, flera stycken åt gången, som febrilt äter innan de blir bortjagade av någon rival.
Jag skrämmer inte bort några djur, försöker istället fylla på så att det alltid finns något att äta. Det är en tuff vinter för alla.

Härom dagen hade vi besök av det lite större slaget.



Just nu är rådjuren inte alls skygga, de kommer nära både hus och människor i sin jakt efter föda. Visserligen är de inte speciellt skygga i vanliga fall, men man märker ändå skillnad på deras beteende nu mot när de har bättre tillgång på föda.
Just detta rådjur kalasade på äpplerester som koltrasten lämnat, innan hon fortsatte med frön som blivit utsprättade på marken.
Det där med frön på marken har inte varit det lättaste denna vinter, snön har lagt sig i lager på lager, nu när det har töat lite så kommer alla frön fram som har varit dolda under snön. Det innebär att det helt plötsligt dök upp en massa frön under fågelbordet.
Tydligen hittade hon något ätbart ibland alla frörester.



Visst är det vackra djur! Lika arg som man blir på våren/sommaren när de äter upp alla rosenknoppar och späda skott i trädgården, lika full av beundran blir man när man får möjligheten att se dem på så här nära håll. Dessa kort är tagna genom köksfönstret.



Det behövs inte mycket för att jaga rådjuret på flykten, här är det på väg uppför berget som vi har precis bakom vårt hus.



Nyfiken också! En sista koll ner på oss kostade hon på sig innan hon försvann över bergskanten. Ungefär som om hon ville veta vad det var som skrämde henne, om det var riktigt att fly eller om hon skulle stannat kvar.

Hoppas inte att nästa gäst är en älg, då räcker nog inte äpplena...