Det råder mörker....

...för mina fiskar i dammen, det är jag säker på. Mörker och kyla. Det är svårt att föreställa sig att dammen är trädgårdens oas sommartid, nu känns det mest som trädgårdens kylskåp.

Min förhoppning är att dammen inte innehåller några djupfrysta fiskar som flyter med buken upp när isen släpper taget om dammen.

För att om möjligt öka överlevnadschanserna för fiskarna är det en daglig kamp för att hålla ovanstående hål i isen öppet. Vilket visade sig vara lättare sagt än gjort när tempen kröp ner mot - 15. Trots en pump som går hela tiden, frös hålet igen efter några timmar. Att banka upp isen är inte att tänka på, fiskarna mår inte bra av vibrationerna i vattnet när de har gått i vinterdvala, enkelt uttryckt så får de väl förmodligen hjärnskakning när man dundrar på med släggan för att knäcka isen.

Nej, här är det silkesvantar som gäller, (eller egentligen lovikavantar) inga vibrationer skall få störa mina små fiskar, alltså står jag där och försöker bryta upp isflaken för hand och plocka bort ur vaken. Med varierande resultat, fast det är forfarande en isfri vak och det är huvudsaken.
Det mest spännande med en trädgårdsdamm vintertid är egentligen att man kan gå på den!

Sommartid finns det ett gytter av invånare i dammen, mestadels guldfiskar av varierande härstamning, men också ett tiotal koikarpar som metodiskt försöker äta sig igenom livet. Koiarna är först på plats vid utfodring, snor åt sig de sista pelletsen som flyter på vattnet, för att sedan tillbringa resten av tiden fram till nästa utfodringstillfälle, med att leta efter mer mat. Så växer de också snabbt och blir tämligen stora...
Man kan också glädjas åt diverse andra smådjur av varierande arter, såsom trollsländor, grodor, iglar och ormar. Enkelt uttrykt är en del invånare välkomna, andra är mindre välkomna.
Man kan också om man har tur, få se storfiskande kråkor vid dammkanten, men det är en annan historia!