lördag 9 januari 2010

Isen lägger sig...och svanarna får mat.

Nu är det verkligen kallt, så kallt att isen borde ligga som ett dansgolv resonerade vi, tog bilen och körde ner till hamnen för att se hur vackert isen lagt sig...inte!
Bitvis var det lite hinna på vattnet och i strandkanterna kunde man se lite issörja, men det var också allt. Det har blåst såpass mycket att isen inte kunnat lägga sig utanför hamnen ännu.





Inne i hamnen ligger isen och har gjort så ett tag. Inte så lätt att komma varken in eller ut från denna lilla småbåtshamn just nu. De båtar som ligger kvar, får nog anses som infrusna.



Lite mer inomskärs, söder om Nordöhamnen, där låg isen vackert så långt det gick att se. Lite fotspår i kanterna vittnade om att folk varit ute och traskat på isen också. Jag har ingen aning om hållfastheten på isen, men jag är riktigt rädd för svaga isar och kan därmed knappast övertalas till att våga mig på en ispromenad.



Svanarna lider ju även de i kylan. Vid "Dämmet" dvs, mellan fastlandet och Nordön brukar det samlas svanar i massor. Vattnet hålls öppet ganska länge där, och utfodring har skett där tidigare under stränga vintrar.
Så även i år.


Stödutfodring skedde under tiden vi var där, spänner med spannmål hälldes i till de tydligt hungriga svanarna. Ska man gå efter ljunivån på svanarna så var det absolut på tiden att de fick mat, och det skulle nog helst gå lite fortare att hälla i maten! Både knöl och sångsvanar var representerade. Någon sång hördes dock inte, mest en massa trumpetanden...



Viken täcktes med halm för att svanarna skulle kunna gå upp någonstans och lägga sig, utan att riskera att frysa fast.















Det värmer i hjärtat att se hur tillitsfullt svanarna äter och hur nära man kan komma dem utan att de blir aggresiva. Självklart ska man inte störa dem, framför allt inte under utfodringen. De behöver ha lugn och ro övrig tid på dygnet också. En massa nyfikna och i värsta fall skräniga människor är inte så bra för dem just nu. Dock känns det bra att just denna flocken är där den är, nu kan man hålla koll på dem så ingen fryser fast, samt utfodra dem.



Detta foto på Marstrand får mig att tänka på:

Vintersaga ...

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.


I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger "Den sista färden"
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Ted Ström

3 kommentarer:

  1. Så otroligt vackert Monica! Jag går inte ut på ens bottenfrusna sjöar, så jag förstår att du höll dig i land. Vem sköter om svanarna? Vilken omtanke! Halm och allt, så gulligt.

    SvaraRadera
  2. Vackert med vinter. Jag hoppas vi får mera vintrar framöver.

    SvaraRadera
  3. Vilka eldsjälar!!!
    Svinkallt ... stackars fåglar.
    Linda

    SvaraRadera