Örtagården...

...i Varnhem är inte speciellt stor och kanske inte heller helt tidstypisk. Men miljön och växtligheten bjuder ändå på härliga syner och information som man kanske inte har så väldigt stor nytta av i vårt århundrade.
Jag tror inte jag har användning för någonting som ska förhindra uppkomsten av likmask, men det kan ju vara bra att känna till hur man skyddar sig mot troll och liknande otäcka saker...





Om alla tistlar vore lika vackra som den här tror jag inte att tisteln skulle anses som ett ogräs över huvud taget. Visst är den helt underbar!



Låt oss hoppas att man inte har nytta av dessa olika behandlingsalternativ idag.
Det skapar verkligen funderingar på vad man egentligen gjorde i klostren och framför allt, hur har man kommit fram till alla olika behandlingsområden? Att överleva som patient kan inte ha varit helt enkelt.





Luftigheten och ruinerna som omger örtagården gör att man gärna stannar kvar och läser på de olika små informationsskyltarna som berättar om de olika växterna och de olika byggnaderna som för flera hundra år sedan bildade ett kloster.









Det är lätt att fastna i en klosterromantisk föreställning om hur klosterlivet på medeltiden var. Man tänker sig gärna en fridfull oas med vacker växtlighet och vänliga munkar och nunnor. Verkligheten var nog helt annorlunda med hårt arbete och periodvis vidriga förhållanden. Ändå är det en njutning både för själen och synen att idag göra ett besök i ruinerna efter ett kloster.